Förintelsens bakgrund

Genom sin hänsynslösa erövringspolitik bär Nazityskland ansvaret för minst 35 miljoner dödsoffer i Europa mellan 1939 och 1945. Men det som placerar nazismens brott i en sådan särställning är att man försökte utplåna två hela folk med industriella metoder. Det beräknas att mellan fem och sex miljoner judar och 100 000-400 000 romer utrotades. Dessutom mördades systematiskt 275 000 handikappade tyskar och tusentals homosexuella (15 000 enbart i Auschwitz).

Detta är välkänt. Mindre ofta diskuteras frågan varför? Hur kunde ”helt vanliga” tyskar drivas till detta historiskt unika massmördande?

I den nya upplagan av Andra världskriget så alla förstår – Nya rön om andra världskriget (Hjalmarson & Högberg 2009) diskuterar jag ganska ingående det senaste forskningsläget, som faktiskt gett mycket viktiga ledtrådar till varifrån nazisterna fick det ursinniga hat som ledde fram till dessa mord.

1920 antog nazistpartiet sitt partiprogram – det så kallade ”25-punktsprogrammet”. Detta skulle förbli dess formella partiprogram ända fram till slutet 1945.

”25-punktsprogrammet” var förvisso främlingsfientligt. Det sade att endast ”folktyskar” skulle kunna bli tyska medborgare och krävde stopp för invandringen. Men annars innehöll programmet exempelvis krav på ”massiv utbyggnad av äldreomsorgen”, förordade religionsfrihet och sade sig stå på ”en positiv kristen grund”. Det fanns absolut ingenting om mord eller koncentrationsläger, inte heller om diktatur.

Nazistpartiet sade sig stå på ”en positiv kristen grund”. På bilden syns Hitler efter en katolsk gudstjänst. Bilden är tagen medan nazistpartiet fortfarande var ett ganska litet parti.

Nazisterna var verkligen rädda för sådant som konservativa alltid haft svårt för: arbetarorganisationer, andra kulturer och alternativa levnadssätt. De trodde att ”icke-tyskar” –framför allt judar och romer, men även invandrare från t.ex. Östeuropa (slaver) – skulle ”ta över” och ”förstöra” deras land. (De trodde att judarna planerade en erövring av Europa och världen, ungefär som många av dagens främlingsfientliga grupper tror att muslimerna hotar att erövra Europa.) De trodde att handikappade ”förstörde” den ”rena” rasen. De avskydde den marxistiska ideologin, eftersom den stod för gemenskap över nationsgränserna istället för den nationalism som nazisterna stod för. De hatade homosexualitet, som de betraktade som ”onaturlig” och ett hot mot vad de med klassiskt konservativt språkbruk kallade ”sund moral”.

 Inte undra på att nazisterna tilltalade så många konservativa människor som kände sig otrygga när första världskriget slagit sönder deras idylliserade bild av världen. Många av dem blev nazister. Men det var i början knappast någon som vid sina sinnens fulla bruk tänkte sig ett målmedvetet, industriellt utrotande av hela folkgrupper.

Under nazisternas första år vid makten, från 1933, infördes stränga lagar som syftade till att göra livet hårt för judar, romer och homosexuella i landet. Men det fanns ännu inga planer på förintelse. Vid den tiden ville nazisterna bara att judarna och romerna skulle lämna Tyskland, och att de homosexuella skulle ”omvändas”.

Ändå var det förstås de åsikter som låg till grund för ”25-punktsprogrammet” som också låg till grund för nazisternas handlande.

Hur kunde då ”25-punktsprogrammet” leda fram till de fruktansvärda massakrer som inleddes med morden på de handikappade 1939?

Händelseutvecklingen visar att det sannolikt var just den strikta etniska uppdelningen av människor i ”mer önskvärda” och ”mindre önskvärda” grupper som - när nazisterna fick total och oinskränkt makt - drev fram en utveckling till värre och värre åtgärder mot de ”mindre önskvärda”.
 
I ”25-punktsprogrammets” på ytan ganska ”oskyldiga” uppdelning av människor i ”folktyskar” och ”icke-tyskar” och ”prioritering av folktyskar” dolde sig en hänsynslöshet och skräck för det främmande som under vissa omständigheter tog sig dessa förfärande uttryck.

De som läste nazisternas ”25-punktsprogram” inför valet i Tyskland i maj 1928 (när nazisterna fortfarande var ett litet parti – det fick 2,6 % av rösterna) kunde omöjligtvis ana att detta program förebådade världshistoriens största brott mot mänskligheten. Idag vet vi bättre.

Klicka här för en svensk översättning av nazisternas partiprogram

Christer Bergström, 2009

Till startsidan för Andra världskriget - så man förstår

Till sidan med mina texter om andra världskriget