Andra världskriget - så alla förstår

errata för första upplagan (2007)

Sid 32, bildtext: Står: "de som var emot skrämdes till Tyskland". Skall vara: "skrämdes till tystnad".

Sid 34: Det var i mars 1933 som den polske presidenten Pilsudski lär ha föreslagit ett fransk-polskt preventivkrig mot Nazityskland. Detta är föremål för viss debatt, och det finns de som pekar på frånvaron av dokument som belägger Pilsudskis avsikt att starta krig mot Tyskland. Men flera historieforskare och exempelvis Jozef Pilsudski Institute of America betraktar uppgifter från exempelvis franska och polska diplomater som tillräckliga skäl för att betrakta det som belagt att Pilsudski föreslog ett sådant preventivkrig. Eugene Davidson skriver t.ex. på sid 24-25 i The Unmaking of Adolf Hitler:

”On March 6 [1933], the day after the election, the Polish president, Josef Pilsudski, ordered a battalion of 120 Polish marines to land at dawn at the Westerplatte, situated at the mouth of Danzig harbor. [ …] Numerous Polish sources, including the ambassador to Berlin, Józef Lipski, have openly stated that Pilsudski gave the order as a deliberate first step in what he envisaged as a preventive war against the Reich. [ …]
A few weeks later Pilsudski tried again. [ …] In mid-April [ …] Pilsudski endeavored to persuade the French that this was the time to join with him in a preventive war against the Reich. Anti-German demonstrations were organized in Poland, a parade of thirty-five thousand demonstrators marched before Pilsudski in Vilna, and he prepared a decree of a state of war. But Paris was not inclined to go to war…
There would be one other attempt by Pilsudski to call up French military assistance in a war against Germany; that would come toward the end of the year…”

Sid 36: Uppgiften att Polen klagade på att det inte fick vara med om Hitlers nästa uppstyckning av Tjeckoslovakien 1939 (sedan Polen lagt beslag på det tjeckiska Teschenområdet 1938) bygger på en osäker källa och utgår därför i upplaga 2 som utkommer våren 2009.

Sid 174: Står "tolv mil sydväst om Rom". Ska vara sydost om Rom.

Sid 213: "De [västliga ledarna] ville att 1939 års polska regering - som flytt till London - skulle få återvända till makten". Detta är korrekt men ett förtydligande kanske behövs. Den regering som satt i Warszawa när andra världskriget bröt ut den 1 september 1939, flydde till Rumänien där den internerades. Den 17 september 1939 överförde Polens president, Ignacy Mościcki, i enlighet med konstitutionen presidentskapet till senatens talman Władysław Raczkiewicz, som befann sig i Paris. Denne tillträdde den 29-30 september 1939 som Polens nya president och utsåg Władysław Sikorski till premiärminister. Denna regering flydde senare till London. När Sikorski omkom i en flygolycka 1943 utsågs Stanisław Mikołajczyk till efterträdare på premiärministerposten.

Sid 228: Står: "Den 10 december 1945". Skall vara: "Den 10 december 1948".

Sid 230-232: Jag har fått en del läsarfrågor angående de statistiska tabeller som förekommer på dessa sidor. Statistik över dödsoffer i krig bygger oftast på ett relativt osäkert källmaterial. I synnerhet siffrorna över antalet dödsoffer i Sovjetunionen, Kina och Tyskland är osäkra; någon exakt "bokföring" finns helt enkelt inte p.g.a. de kaotiska förhållandena under krig och ockupation.

Tidigare har man uppskattat antalet kinesiska civila dödsoffer till 20 miljoner, men modern forskning pekar på att det verkar vara en för högt uppskattning. Enligt Rummels bok China’s Bloody Century krävde kriget mellan 1937 och 1945 sammanlagt mer än 15 miljoner dödsoffer hos den kinesiska civilbefolkningen:
3 308 000 genom rena krigshandlingar
3 549 000 under den japanska ockupationen
5 907 000 av Chiang Kai-sheks kinesiska nationalistregim
110 000 av diverse krigsherrar
250 000 av Mao Tse-Tungs kinesiska kommunister
2 250 000 genom svält förorsakad av kriget

Uppgifter om antalet civila dödsoffer i Sovjetunionen under andra världskriget varierar mellan 6 miljoner och över tjugo miljoner. För att inte röra till det för mycket för läsaren, har jag valt att ange den siffra som återfinns i Nationalencyklopedin - cirka 10 miljoner, ett i all sin ohygglighet troligt antal.

Även antalet civila dödsoffer i Tyskland under andra världskriget är föremål för osäkerhet och debatt. Den siffra på 500 000 som jag anger i min bok (och som även sammanfaller med Nationalencyklopedins siffra) är för låg och behöver korrigeras. Enbart de allierades flygbombningar av de tyska städerna krävde 410 000 civila tyska dödsoffer. Dessutom beräknas 240 000 tyska civila ha fått sätta livet till i samband med att striderna på östfronten flyttades in på tysk mark 1945. (Det finns exempel på ännu högre uppskattningar.) Den största enskilda orsaken till tyska civila dödsoffer under andra världskriget var troligtvis nazisternas folkmordspolitik, som ledde till mellan 500 000 och 600 000 rena mord på tyska civila - inklusive 275 000 offer för eutanasiprogrammet, 160 000 tyska judar, 15 000 tyska romer samt tiotusentals politiska motståndare och människor ur andra förföljda grupper såsom homosexuella män. Vanligt förekommande siffror på flera miljoner tyska civila dödsoffer brukar inkludera grova uppskattningar av antalet offer för de etniska rensningarna i Polen och Tjeckoslovakien under tiden närmast efter andra världskriget. Att inkludera dessa dödsoffer är vanskligt när man enbart talar om andra världskriget.

Klicka här för att komma tillbaka till hemsidan om andra världskriget