Vägen till andra världskriget
i korthet
Hitler och den brittiske premiärministern Neville Chamberlain
När Hitler 1933 fick makten i Tyskland, började det mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia. Vad Hitler ville stod klart genom hans bok "Mein Kampf" ("Min kamp"), som kom ut redan på 1920-talet. Hans mål var att krossa demokratin och upprätta en brutal diktatur. Fackföreningarna och socialismen skulle utplånas. En rasistisk politik riktad mot judar, romer och slaver stod högt på dagordningen. Slutligen skulle Tyskland erövra "livsrum" i öster, med slutmålet att Tyskland och den tyska nationen skulle dominera världen.
Tyskland hade förlorat första världskriget (1914 - 1918). Segrarmakterna Frankrike och Storbritannien dikterade hårda villkor i Versaillesfreden 1919. Syftet var att trycka ned Tyskland. Bland annat förlorade Tyskland stora landområden och tvingades att betala ett högt krigsskadestånd. Dessutom fick Tyskland inte ha en armé på mer än 100 000 soldater.
Storföretagen i Tyskland gav Hitler stora bidrag till att föra ut sin propaganda. Inom medelklassen fick han miljontals anhängare. Den hårda Versaillesfreden gav nazisterna mycket enkla poäng bland tyskarna.
1933, när Hitler kom till makten, såg världen annorlunda ut än den gjort 1919. Nu var Sovjetunionen och de kommunistiska masspartierna det som mest oroade de styrande i Västeuropa. Vid den tiden förväntade sig alla att Tyskland skulle bli platsen för nästa kommunistiska revolution. Frånräknat Sovjetunionen, hade Tyskland världens största kommunistparti. Därför var det många även i Frankrike och Storbritannien som tyckte att det kunde vara ganska bra att Hitler, en handlingskraftig fiende till kommunismen, fick makten i Tyskland.
Det första nazisterna gjorde var att förbjuda kommunistpartiet och fängsla kommunister i Tyskland. Detta gjorde att nazisterna vann poäng hos de styrande i Frankrike och Storbritannien. På så vis kunde nazisterna köpa sig rätten att bit för bit plocka ned de hårda villkoren i Versaillesfreden. Det första gällde frågan om att bygga upp Tysklands krigsmakt igen.
Först byggde Hitler upp den nya krigsmakten i smyg. Men redan 1935 sa han offentligt att Tyskland på nytt skulle införa allmän värnplikt och bygga upp ett flygvapen. Samma år gick Storbritannien med på att låta Tyskland bygga upp sin krigsflotta igen.
Det stora testet kom i mars 1936, när Hitler sände in sin armé i Rhenlandet. Allt tyskt område väster om floden Rhen och inom en fem mil bred zon öster om floden kallades Rhenlandet, och där fick inte Tyskland ha några soldater alls enligt Versailles-avtalet. Hitler lyckades. Storbritannien vägrade stödja Frankrikes protester mot att den tyska armén gick in i Rhenlandet.
Sommaren 1936 inträffade något som gjorde de styrande i Storbritannien ännu mer övertygade om att de behövde någon som skyddade dem mot kommunismen. I Spanien gjorde krigsmakten uppror mot en vänsterinriktad regering. Detta ledde till att miljontals spanjorer började bekämpa militären, och en revolution som inte stöddes av regeringen spred sig i Spanien. Hitler stödde general Franco, som kämpade för en högerdiktatur i Spanien. Regeringarna i Storbritannien och Frankrike ville inte stödja någon sida. De ville inte stödja den spanska regeringen, eftersom det skulle kunna leda till ett stöd åt revolutionen - och revolutionen kunde lätt sprida sig till både Frankrike och Storbritannien. Men de kunde heller inte hjälpa den upproriska militären och general Francisco Franco, eftersom det skulle vara att ställa sig på diktaturens sida mot demokratin.
En av Hitlers främsta planer var att alla områden där man talade tyska skulle tillhöra Tyskland. Det största av dessa områden var Österrike. I mars 1938 lät Hitler sina trupper tåga in i Österrike. De mötte inget motstånd. Det visade sig att många österrikare ville tillhöra Tyskland.
Nästa område utanför Tyskland där man talade tyska, var det s.k. Sudetområdet i västra Tjeckoslovakien. I september 1938 mötte Hitler Storbritanniens premiärminister Chamberlain samt Frankrikes och Italiens ledare i München i södra Tyskland. De kom överens om att Tyskland skulle få Sudetområdet. På så vis fick Tyskland ännu ett stort landområde utan att det behövde bli krig.
När Chamberlain kom hem till Storbritannien efter mötet i München, sa han: "Det blir fred i vår tid!" - Peace in our time!
Men detta var inte vad Hitler planerade. Den som ville, kunde läsa i "Mein Kampf" att han strävade efter krig.
Det var först när Hitler i mars 1939 utan vidare styckade upp resten av Tjeckoslovakien - han tog Tjeckien och den kvarvarande delen, Slovakien, gjordes självständigt - som Storbritannien och Frankrike insåg att Hitler inte gick att "tämja".
Den 1 september 1939 började kriget genom att Hitler lät sin krigsmakt angripa Polen. Den 3 september 1939 förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.
Klicka här för att se en karta över Europa strax före andra världskriget
Christer Bergström, 2005
Till startsidan för Andra världskriget - så man förstår
Till sidan med mina texter om andra världskriget