I gryningen den 16 december 1944 inleddes operation ”Herbstnebel”, den tyska Ardenneroffensiven. Nedan följer några röster från denna ödesdigra morgon.  ”Jag tar emot en helvetes massa artillerield på samtliga – repeterar samtliga – mina främre förband och min stabsplats… Vad står på? Det är en jäkla massa artilleri för att vara en spökfront!”
”I norr och i öster lystes plötsligt horisonten bakom trädtopparna upp. Så kom granaterna dånande över huvudet på oss, på väg mot sina mål på den amerikanska sidan. Det mullrande och tjutande ljudet från hundratals artilleripjäser och Nebelwerfer träffade oss med en nästan fysisk kraft. Även om vi visste att det inte var riktat mot oss, kändes det obehagligt. Sedan exploderade det på den amerikanska sidan. En mur av rök reste sig framför våra ögon, och inne i röken blixtrade det i rött, gult och vitt.”
”Pansarvärnet drar sig tillbaka. Vad ska vi göra?”
”Fienden bjöd ett hårt motstånd. Hans små motståndsnästen var så väl maskerade att det var svårt att upptäcka dem även på mycket nära håll. Terrängen var dessutom ytterst ofördelaktig för en anfallare.”
”Under dagens lopp lyckades infanteriregemente 989 efter hårda och förlustrika strider i skogarna tränga fram till Jans-bäcken, men där hårdnade fiendens motstånd avsevärt. På grund av den svåra skogsterrängen med delvis tät undervegetation och många ungträd, lyckades däremot inte infanteriregementena 990 och 991 erövra mycket terräng under sina anfall västerut. Deras uppgift att snabbt och överraskande tränga igenom skogsområdet och rensa vägarna för pansarförbanden kunde inte genomföras. För tillfället var sambandet med skyttekompaniet avbrutet...”
Köp boken genom att klicka här - få boken signerad inom några dagar! Klicka här för att komma tillbaka till sidan om Ardennerna 1944-1945 - Hitlers vinteroffensiv För mer information: Kontakta författaren genom att skicka ett mail. |