Impulsen till att skriva denna bok fick jag när jag bläddrade i material om ”Market Garden” under besök i arkiv för att forska i andra kapitel om andra världskriget, och av en ren slump snubblade över tidigare opublicerat material som definitivt slog hål på myten om att de brittiska fallskärmsjägarna ”landade mitt på ansamlingar av tyska stridsvagnar” i Arnhem. Det antagande jag gjorde då – att detta inte kunde vara det enda materialet av detta slag, okänt förstahandsmaterial som visade att den gängse bilden av ”Market Garden” inte stämmer – har bekräftats i t.o.m. större utsträckning än jag då kunde ana.

Del 1 utkommer i november 2017, del 2 på våren 2018.

Merparten av arkivmaterialet om andra världskriget i officiella samlingar har nu tillgängliggjorts, men detta har uppenbarligen inte varit tillräckligt – av flera olika anledningar. Till att börja med har vi det faktum att man på den tyska sidan förstörde merparten av sina kvarvarande militära dokument i krigsslutet. Även om tyska Bundesarchiv förfogar över en imponerande dokumentsamling från andra världskriget, utgör den endast en liten del av de tyska militära dokument som framställdes under kriget. Detta gäller i synnerhet de sista krigsåren. För att skaffa en så fullständig bild som möjligt från den tyska sidan har jag under de senaste decennierna fått tillgång till stora mängder förstahandsmaterial (dokument från kriget) från privata samlingar – veteraner, veteranföreningar, samlare, etc. Det typiska ödet för sådant material som inte finns hos Bundesarchiv, är att ett skrivbiträde räddade en krigsdagbok eller dylikt från att brännas, och istället grävde ned den i en läderportfölj intill ett visst träd. Efter Berlinmurens fall har många sådana portföljer blivit uppgrävda och dokumenten räddade för eftervärlden. I påfallande liten grad verkar emellertid de veteraner som grävt upp dem igen ha varit intresserade av att överlämna materialet till Bundesarchiv.

Men även när man använder förstahandskällor ställs man inför stora utmaningar, vilket varje historiker känner till. Dokument är trots allt författade av människor av kött och blod, människor som ofta har en anledning att försköna sitt eget eller sin chefs handlande inför överordnade etc.

Militära dokument i sig är inte nog. Det krävs en gedigen förkunskap för att göra en källkritisk granskning av vad som är rimligt och vilken betydelse det som rapporterna behandlar har. Vid tidpunkten för dessa rapporters tillkomst hade rapportskrivarna ofta ingen kunskap om hur pass betydelsefull de händelser som avhandlas i rapporten var. Detta påverkar vad man valde att ta med i rapporten, och vad som uteslöts.
Det kulturella sammanhang där dokumenten tillkom spelar också en inte oviktig roll. Utan att lägga någon värdering vid detta, kan man vid en studie av militära rapporter från kriget lägga märke till hur olika slags militär tradition och skrifttradition påverkar sättet att författa dessa dokument. Exempelvis tyska och brittiska interna militära rapporter är i regel skrivna med en tämligen kylslagen och saklig ton. Rapporter i U.S. Army präglas däremot inte sällan av rapportförfattarens subjektivitet, så att dessa rapporter blir litet mer ”litteratur”. Amerikanska rapporter har därför ofta en högre läsbarhet, på bekostnad av vissa, som amerikanerna uttrycker det, ”hard facts”.

Att korsställa båda sidors dokument är helt avgörande för att skaffa sig en uppfattning som ligger så nära de verkliga händelserna som möjligt. För att ta ett exempel från innehållet i föreliggande bok, ger ett tyskt förbands rapport vid ett tillfälle bilden av ett tyskt taktiskt tillbakadragande i ett visst avsnitt en viss dag. Studerar man det amerikanska förbandets rapport, framträder istället en bild av att det tyska förbandets försvarslinjer kollapsade i och med att merparten av soldaterna kastade sina vapen och gav upp, varefter endast spillror tvingades till ett hastigt tillbakaryckande inför det amerikanska anfallet.

Krigsveteranernas egna berättelser spelar en betydelsefull roll i alla mina böcker. I behandlandet av dessa subjektiva skildringar är det förvisso av största vikt att förhålla sig strikt källkritisk. En personlig berättelse i sig kan vara mycket värdefull, men den kan också ge en fullkomligt felaktig bild av de verkliga händelserna. Detta är ett välkänt fenomen inom t.ex. vittnespsykologin. Även här är en gedigen förkunskap en förutsättning för att bedöma hur pass väl en 50, 60 eller 70 år gammal hågkomst speglar de faktiska händelserna. Men ofta fungerar veteranernas berättelser som ett avgörande komplement till de officiella militära rapporterna. I ovanstående fall med två versioner av det tyska tillbakaryckandet, har jag haft möjlighet att tala med veteraner som själva deltog i denna strid. Då visar det sig att röster från båda sidor, både tyskar och amerikaner, i stort sett bekräftar den amerikanska rapporten, varför man kan sluta sig till att den tyska beskrivningen av ett ”taktiskt tillbakadragande” i själva verket är en eufemism för en oplanerad ren flykt.

Utöver det stora antal veteraner som jag själv träffat och intervjuat eller brevväxlat med, eller ställt frågor till via ombud under de senaste fyra decennierna, har det i just fallet med operation ”Market Garden” funnits ytterligare en unik guldgruva med veteranernas egna berättelser, och det är den irländsk-amerikanske krigskorrespondenten och författaren Cornelius Ryans kvarlåtenskap.

Cornelius Ryan slog världen med häpnad med The Longest Day (Den längsta dagen) – den mycket detaljerade boken om invasionen av Normandie, som på den tiden (1959) var tämligen unik med sina skildringar från båda de krigförande sidornas perspektiv. Några år senare utkom Ryan med sin bok om slaget om Berlin, men som mest känd har han blivit för sitt sista storverk om andra världskriget, A Bridge Too Far – En bro för mycket – om operation ”Market Garden”. Innan denna kom ut 1974, var operation ”Market Garden” inte särskilt känt i den gängse historieskrivningen, och i den mån ämnet behandlades, präglades skildringarna av segrarens sätt att skriva historia. Helt uppenbart var det Ryans ambition att komma tillrätta med båda dessa faktorer, och han lade ned ett enormt arbete på att tränga djupt ned i det tillgängliga materialet – på båda sidor.

Cornelius Ryans passionerade skrivande av sin bok ägde rum i en kapplöpning mot den dödliga sjukdom som fått grepp om honom. Måhända ledde detta till att han gav ut den innan han egentligen var färdig med sitt arbete. När boken kom ut i januari 1974 hade Ryan elva månader kvar att leva.

Ryan testamenterade sin kvarlåtenskap i form av grundforskning inför denna bok till universitetet i Ohio, USA. Denna samling – The Cornelius Ryan Collection of World War II Papers på Mahn Center for Archives and Special Collections, Ohio University Libraries – visar på det ofantliga och mycket noggranna forskningsarbete som Ryan lade ned inför denna bok. Samlingen består av en imponerande mängd utskrivna intervjuer eller brevväxling med veteraner, rapporter som skrivits både före och efter kriget, militära studier, olika andra dokument, etc, systematiskt samlat i omkring 1 500 mappar och 148 lådor.

Även om jag själv ägnat många år och otaliga resor åt grundforskning inför denna min egen bok om operation ”Market Garden”, kan mitt forskningsmaterial i omfång inte på något vis mäta sig med Cornelius Ryans. Jag tvivlar på att det finns någon annan skribent om andra världskriget som skaffat sig ett så omfattande grundmaterial om ett och samma kapitel. Ryans material är insamlat av honom själv redan under kriget, och därefter under hela perioden fram till hans bortgång. Det sista dokumentet, en brevväxling mellan Ryan och den brittiske fallskärmsjägarveteranen John Frost, är daterat 7 november 1974 – sexton dagar före Ryans för tidiga bortgång (vid 54 års ålder).

Det faktum att Ryan fortsatte sitt forskningsarbete kring ”Market Garden” även efter det att boken blivit utgiven, tyder på att han själv kan ha ansett att han inte var riktigt färdig, att hans första bok bara var en slags preliminär utgåva. Hur det var med den saken lär vi aldrig få veta, men en genomgång av The Cornelius Ryan Collection visade att där finns mycket stora mängder material som Ryan inte tagit med i sin bok. Om inte boken utgivits under författarens egen kapplöpning mot sin egen dödliga sjukdom, skulle man vara frestad att tro att Ryan helt enkelt inte kunde överblicka sitt eget ofantliga material. En ordentlig djupdykning i detta material visar nämligen att där inte bara finns väldigt mycket som Ryan inte använde i sin bok, utan en hel del av detta motbevisar några av de teser som Ryan själv driver i sin bok. Vi kan nog vara fast förvissade att om Ryan besparats denna tragiska sjukdom, skulle han ha ägnat ytterligare några år på arbetet med sin bok om ”Market Garden”, och att den därmed skulle ha försett oss med en hel del andra slutsatser än vad som nu blev fallet.
Att Cornelius Ryan donerade sitt rika material till allmänhetens tillgång på universitetet i Ohio i förhoppningen om att andra skulle ta vid där han slutade och med hjälp av det material han förmodligen inte hann ta med i sin bok fullborda hans eget arbete. En noggrann genomgång av dels Ryans kvarlåtenskap och dels den tillgängliga litteraturen i ämnet visar dock att det är helt uppenbart att så inte varit fallet.

En flod av nya böcker om ”Market Garden” har getts ut sedan 1974, och många av deras författare – ingen nämnd, ingen glömd – har gjort ett förtjänstfullt arbete i att ta fram ny forskning. Men det framstår som tämligen uppenbart att ingen tidigare har försökt att gå igenom The Cornelius Ryan Collection i dess helhet för att publicera för allmänheten de viktiga pusselbitar som Ryan tog fram men aldrig hann använda sig av i sin bok. Detta är desto mer anmärkningsvärt med tanke på hur lättillgängligt detta material är och hur väldigt tjänstvillig personalen som handhar samlingen är. Jag vill särskilt framhålla det mycket vänliga tillmötesgående som visats av Sara Harrington, Head of Arts and Archives på Ohio University Libraries.

Denna min bok är inte någon akademisk avhandling – jag har i större utsträckning än i någon av mina tidigare böcker (med undantag för rena biografier) låtit enskilda personöden och människors egna upplevelser på ”marknivå” låtit prägla berättelsen – men i ett avseende har jag haft en akademisk avhandlings ambition: Det har varit min ambition att ta del av så mycket som möjligt av det tillgängliga arkivmaterialet kring ”Market Garden”. Även om detta är i det närmaste omöjligt – med tanke på den uppsjö av små veteranföreningar, förbandsarkiv och lokala hembygdsarkiv som innehåller en del relevant material – tror jag mig kunna säga att materialet till denna bok bygger på den absoluta merparten av de officiella arkiven, inklusive en del mindre arkiv. Till grund för del 1 i Arnhem 1944 ligger bland annat material från ett 20-tal officiella arkiv samt förstahandsdokument från ett stort antal privata arkiv. Därigenom har min första aning om att allt inte stod rätt till med den gängse bilden av ”Market Garden” bekräftats allt mer.

                      Denna bok presenterar således en i stora delar helt ny bild av operation ”Market Garden”, men jag vill upprepa att detta material vilar på både egen forskning och andras tidigare outnyttjade forskning som jag kunnat ta del av.
Här finns enskilda människoöden och handlingar av enskilda som spelade en avgörande roll, men som har fallit i glömska eller av olika anledningar förtigits i historieskrivningen; redogörelser för stora misstag på båda sidor som i onödan kostade många människoliv men tidigare sopats under mattan, och där syndabockar har utsetts. Ett av de mer iögonenfallande exemplen på det sistnämnda är ett meningslöst blodbad på unga amerikaner som i den gängse historieskrivningen upphöjts till en framgångsrik militär operation. På den andra sidan har en tysk officer oförskyllt fått skulden för ett självmordsaktigt stormanfall. Detta är bara några exempel.

Över huvud taget finns här, som sagt, ett stort antal personöden och ögonvittnesskildringar. Här är min ambition att hålla en balans så att båda sidor får lika stort utrymme; det är lika många tyskar som uttalar sig som allierade, och även den holländska civilbefolkningen får komma till tals med sina upplevelser.
Apropå holländare, vill jag säga några ord om bokens undertitel, ”Slaget om Holland”. Landet heter Nederländerna, och befolkningen kallas nederländare. Holland är de folkrikaste delarna i de västra delarna av landet, där de stora städerna Haag, Rotterdam och Amsterdam ligger. I dagligt tal i Sverige och många andra länder brukar man emellertid sedan gammalt begreppet ”Holland” för landet och invånarna kallas holländare. Det är av språkliga skäl – bokens läsbarhet – som jag valt att använda uttrycken Holland och holländare. Det är min förhoppning att detta inte ska inverka störande på lösningen. Och faktiskt kan operation ”Market Garden” betraktas som ett slags ”slaget om Holland”: Det som slutgiltigt fällde avgörandet för att genomföra denna operation var den tyska beskjutningen av London med V 2-raketer. Det var bara från regionen Holland som dessa kunde nå den brittiska huvudstaden. Den allierade offensivens primära mål var att skära av Holland för att på så vis få stopp på V 2-beskjutningen.

Denna bok skiljer sig från flertalet av mina tidigare böcker dels genom det mindre, mer ”vanliga” formatet, och dels genom att den är mer av en ”textbok” med texten samlad och bilderna i stort sett koncentrerade till särskilda bildsidor. Ett undantag har gjorts för fotografier som illustrerar specifika händelser i texten: Det rör sig om sidor där det som skildras i texten illustreras av t.ex. en bild av den plats där det hela utspelades så som den såg ut vid den tidpunkten.

Militärhistoriska resor har vuxit i popularitet under de senaste åren. Då jag vet att flera läsare har haft nytta av t.ex. min bok Ardennerna 1944-1945 för egna privata exkursioner på de gamla slagfälten, anger jag i föreliggande bok de exakta platserna för en del skeenden, för att den även ska kunna fungera som vägledning för privata slagfältsexkursioner i Nederländerna.

Jag arrangerar även själv vissa sådana resor. Kontakta gärna mig på nedanstående mailadress om intresse finns för en VIP-förevisning av ”Market Gardens” slagfält.

Min författarkollega Per Åke Jansson gav 2016 ut en bok om David Bowie på mitt Vaktel förlag. Han lärde mig att använda QR-koder för att bredda och ge en helt ny dimension åt innehållet i en bok. Hans David Bowie 1947-2016 innehåller ett antal QR-koder som bjuder på närmare 9 timmars video i form av intervjuer, videoklipp och andra inslag. I Arnhem 1944 – slaget om Holland har jag tagit till mig av Per Åkes idé och lagt in ett stort antal QR-koder för att illustrera det som skildras i texten. Enbart i del 1 finns 41 QR-koder inlagda. Där visas journalfilmer från den tiden som visar det som skildras på just den sidan i texten, eller så är det veteraner som berättar om det som beskrivs, etc. Det kan hända att en sådan film i framtiden tas bort från den webbsida (som kontrolleras av någon annan) som anges i QR-koden. Kontakta i så fall mig på e-mailadressen nedan, så kan vi säkert lösa detta.

Tydliga och väl överskådliga kartor är ett oeftergivligt måste för detta slags böcker. Som vanligt har den mästerlige militärhistoriske kartritaren Samuel Svärd bidragit med kartor till denna bok. En ytterligare nyhet med denna bok är att den riktigt stora översiktskartan över hela det område där den huvudsakliga handlingen utspelade sig har lagts på skyddsomslagets baksida. Ta gärna loss skyddsomslaget och ha det bredvid dig när du läser boken.

Ingen mänsklig produkt är möjlig utan stöd och hjälp i olika form från många andra människor. Detta gäller inte minst skrivandet av en bok som denna.

Först av allt ett stort och varmt tack till min familj Maria, Bambi, Caroline,
Albin, Benjamin, Bianca och Kristoffer. Utan deras förståelse och stöd hade denna bok aldrig kunnat bli verklighet. Jag vill även rikta ett stort tack till min mor Britta Lindberg för hennes ständiga stöd och uppmuntran. Tack också till vännen Hans Östensson, ”Mr Hans”, som fungerar som bollplank och ”djävulens advokat”.
Följande personer har också varit behjälpliga i stort som i smått för tillkomsten av denna bok:

James W. Alexander, Frans Ammerlaan, Francis J. Anderson, Joseph E. Atkins, Gerhard Baeker, Günther Bahr, Mirko Bayerl, Ben Beck, Holger Benecke, Helmut Berendes, Mario Van den Berg – Gemeentearchiv Ede, Dag Berggren, Lennart Berns, Björn Bertilsson, Peter Björk, Irene Chr. Blasczyk – Geldersarchief Arnhem, Gordon Blume, Jessica Borge – Archives Assistant King's College London Archives, Richard H. Byers, Toni Canfora, Niall Cherry, Jeff Clements, Mats Drugge, Olve Dybvig, Joseph S. Evans Jr., Lisbeth och Peter Figur, Anders Frankson, Adolf Galland, Robert Garlich, Wendy George – Ast. Curator Airborne Assault Archive, Baron Hugh Griffiths, Fred Gordon, Alfred Grislawski, Fredrik Gustafson, Lars Gyllenhaal, Rense Havinga – Conservator archief Bevrijdingsmuseum Groesbeek, Martin Hoffmann, Jonathan Holt – Archive and Library Officer The Tank Museum Bovington, Wilhelm Huber, Werner Hohenberg, Michael Holm, Bengt Högberg, Miel Jacobs – Geldersarchief Arnhem, Per Åke Jansson, Morten Jessen, Daniel Johansson, Seppo Juttula, Rolf Kant, Michael Kenny, Lisa van Kessel – Research and Projects Archief Bevrijdingsmuseum Groesbeek, Kenneth Kik, Petter Kjellander, Friedrich Lademann, Pär Lagerqvist, Donald D. Lassen, Ola Laveson, Johannes Lange, Eric ”Rony” Lemoine, William J. Leonard, William Lyons, Bruce Maki, Rosemarie Martin, Friedrich Meyer, Helga Meyer, William S. Meyer, John M. Nolan, Per Erik Olsen – Militærhistorie, Roger Pedersen – Eskilstuna stadsbibliotek, Roland Pfeiffer, Robert Powell, Scott Revell, Matti Salonen, Heinrich Scheibe, Anneluise Schreier, Horst Schmidt, Klaus Schröder, Ralf Anton Schäfer, Niclas Sennerteg,Stefan Sjöberg, John Sliz, Marco Smedberg, Willem Smit – Nederlands Instituut voor Militaire Historie, Ben Soisson, Vince Speranza, Ronald Stassen, Ivan Steenkiste, Åke Steinwall, Dieter Stenger, Tim Streefkerk  – Airborne Museum Hartenstein Archives Oosterbeek, Samuel Svärd, Hans E. Söder, Max Thimmig, M. Kathleen Thompson, Stephen Thompson, Dariusz Tyminski, Jan Waernberg, Jan Warßischek – Bundesarchiv, Abt. Militärarchiv, Lennart Wennergrund, Lennart Westberg, Dieter Woratz, Maarten Vossen, Peter Wouters – Geldersarchief Arnhem, Manfred Wägenbaur.

Om jag skulle ha råkat glömma någon person som varit till hjälp med denna bok, är det helt och hållet oavsiktligt och en ren tillfällighet, och det är i så fall något jag ber om ursäkt för och hoppas på överseende med.

Christer Bergström,
Eskilstuna den 10 september 2017

Beställ boken här - få den inom några dagar!

Eller köp den i bokhandeln eller på nätet.

För mer information: Kontakta författaren genom att skicka ett mail.

Information om författaren Christer Bergström

Klicka här för att komma tillbaka sidan om Arnhem 1944